Margareta Norlin, Pedagogiska Magasinet 2/01
Berggren och Javér har haft vidöppna ögon och en god portion förutsättningslös nyfikenhet när de gjorde den här serien. De har ingen tes som de driver. De är inte från början fientliga till vare sig lärare eller elever. De ser och hör och skildrar med stor värma – ja, nästan ömhet – alla olika människor i skolans värld.
Det slår mig att det är mycket länge sedan lärare skildrades med värme i svensk TV
Här finns inga skurkar eller änglar. Här finns ett antal individer som kämpar hårt för att klara av en omöjlig situation. Och de förtjänar respekt, verkar filmarna mena. Både femtonåringarna och lärarna...Till och med rektorn skildras med värme. Han som inte orkar året ut, utan flyr till en kommun med större förståelse för skolornas villkor och behov. Kvar blir de halvt bedövade lärarna, som nu ska klara loppet utan rektor!
Det här är en serie som borde vara obligatorium för alla kommunalpolitiker i Sverige, för kommunförbundet, skolverket – och för Ingergerd Wärnersson!
Margareta Norlin, Kulturjournalist och barnfilmskonsulent vid Svenska Filminstitutet
|